Som rubriken antyder så tänker jag på tänkvärda saker i kväll, och det är även november. Jag tänker på hur underligt livet beter sig ibland, hur konstig vägen till målet (eller delmålet, eftersom slutmålet inte kommer förns vid ca 80 års ålder på alla människor, om jag får bestämma. Men bevisligen så får jag inte det.) kan bli tack vare ett telefonsamtal eller någon annan struntsak som utåt sett är helt vanlig, och till en början faktiskt skulle kunna vara det, men sen visar sig var helt annorlunda.
Jag vill så gärna hitta en logisk förklaring till ondska, krig, orättvisor och fattigdom, vad det är som driver människan till att begå handlingar som orsakar mycket fler och större problem både för henne själv och för människor som inte är inberäknade i den inte alltid så listiga planen att göra världen bättre eller för den delen sämre för någon. Men vad är det som driver fram denna vilja att skada eller döda en annan människa? Kan man hata någon så starkt att man helt enkelt måste döda den, eller älska någon så mycket att man måste döda personen som gjort den man älskar illa? Jag personligen kan inte påstå att jag hatar någon människa på jorden. Det finns ett flertal människor som sårat mig och fått mig att må mer dåligt att jag inte ens vill tänka på det, och jag tycker verkligen inte om dessa människor, men jag HATAR dem inte för det. Jag tycker att det är ett otroligt starkt och laddat ord, och för mig är det värre än en svordom.
Ordet hata missbrukas av allt för många allt för ofta, det är som att folk inte riktigt inser vad det faktiskt innebär att säga att man hatar någon/något. Man använder det med okunskap, i brist på ett bättre mer passande ord.
Men om det nu finns någon som verkligen hatar någon av hela sitt hjärta, (vilket jag verkligen tvivlar på) är det vad som driver personen till att faktiskt döda en annan människa? Jag kan inte tänka mig annat än att man ska vara under stor press, rädsla och panik för att kunna göra en sådan sak. För jag lever i en fantasivärld där människan i grunden är god, och därför tror att gott om alla människor, tills dem bevisat motsatsen. Ingen är perfekt, och inte jag heller, men jag anstränger mig verkligen för att inte döma människor, för jag vill inte bli dömd själv, och att inte hata andra, av samma orsak.
Huvva vad filosofiskt det vart, min nästa djupa fundering knyter an till november. Kan någon förklara för mig vart tiden tar vägen?! Den går så fort att jag inte hinner med alls! Skolan började i slutet av augusti, vi har just haft höstlov, vilket kändes som att vi skulle ha haft för typ en månad sen men samtidigt om en månad först, för att tiden går så fort, men samtidigt sååå sakta. Och snart är det jullov! Imorgon är det den 16: de november och vi får jullov den 17: de december! Det är alltså rätt så precis en månad kvar! HUR ÄR DET FYSISKTMÖJLIGT?!??!?
Klart jag vill ha lov, klart jag gillar att vara ledig, men jullov! Det innebär att en hel termin har gått och att det bara är en termin kvar av min tid på birka, för oavsett vad jag vill göra med mitt liv så har jag bestämt mig för att jag inte ska gå ett år till här. Jag måste utbilda mig till något, jag måste bli något och börja försöka hitta ett jobb så jag kan köpa en häst. Allt handlar egentligen om att jag vill ha råd att ha en häst utan att behöva bo hemma och leva på nudlar.
Så delar av mig vill att tiden ska stå stilla, både så att jag kan få svar och inte, men samtidigt vill jag att tiden ska gå, så att det kan bli TORSDAG någon gång, men samtidigt måste tiden stå stilla så jag får stanna i min birkabubbla.
Det är banne mig inte lätt det här med livet, och jag känner att det är läge för ett citat;
"Det ska inte vara enkelt att leva. Ju bittrare
människor blir under jordelivet desto större chans att de väljer rätt i
Nangijala enligt Tifos (Tengils institut för opinionsundersökning och
skenavrättning). Så sluta gnäll!"
Tänkvärda ord, om man tänker efter. Men nu ska jag försöka sluta tänka och gå och sova så jag orkar upp på matten imorgon, och kan tänka klart då!
Lev väl.
Det är en fråga som jag ofta ställer till mig själv, nästan dagligen faktiskt. Hur fasen ska man kunna veta vad man vill göra med dem resterande ca 40 åren som det är meningen att man ska arbeta?! Jag har verkligen INTE en klar bild av vad jag vill! Jag tycker att det är otroligt svårt att veta vad jag vill. Och det blir inte heller bättre av att jag tänker på att jag måste utbilda mig till vad jag nu vill bli! GAH!
Det enda jag vet säkert är att jag vill ha ett fysiskt arbete, jag vill inte sitta inspärrad på ett kontor och vända papper. Jag funderar på om jag kanske vill bli radiopratare, och om det finns någon dåre som läser det jag skriver här så vet du att jag var och kollade på Acusticum i Piteå, på radiopratarutbildningen som finns där.
Men jag tvekar verkligen huruvida jag ska söka den eller inte. För det första så är sökningen och intagningen väldigt omständig. Men ska skriva personligt brev och lämna röstprov och sen KANSKE man får komma på intervju, och därmed KANSKE (igen) kommer in. Och när man då väl är inne så är tempot EN MILJON GÅNGER HÖGRE än vad det är på folkhögskola! Och jag vet inte om jag pallar galppet mellan inga prov eller något sånt, bara massa muntliga disskusioner och sånt över till tentor, föreläsningar och MASSA MASSA MAASSA egna studier! Jag blir yr bara jag tänker på det.. nästan.
Men nu har jag fått ett tips av en fantastisk kvinna och vän! http://www.kyutbildningar.se
Kyutbildningar är ett helt nytt fenomen för mig, men det låter mycket mycket intressant. Jag ska ta mig tid att läsa igenom vad det går ut på grundligt och se om jag hittar någonting som jag är intresserad av.
Det var dagens funderingar, under en annars relativt bra dag. Jag har sovit länge och bara tagit det allmänt lugnt, och suttit på en av röstas berömda långfrukostar. Det är så skönt, trevligt och mysigt :D Middag blev det på Shanghai Wook, mycket mycket gott var det! Nu sitter jag på rummet och lyssnar på avkopplande musik och gör ingenting. Har tända ljus och bara slappnar av.
Imorgon ska jag träna, städa och göra läxa. Men nu ska jag göra en mugg te och kolla närmare på Kyutbildningar.
Bilder från bara en av många mysiga tillfällen på Birka.
Det gör jag inte, jag tvivlar inte på att det finns en mening. Men varför måste det bli på det här viset? Varför måste det hända oss? Varför måste det hända någon? Varför finns det? Vad har han skapat den där skiten för?! Jag tycker att det är rätt så dåligt faktiskt. Och jag vet inte riktig vart jag ska ta vägen med mig själv. Det här suger och jag hoppas att det finns en mening och att det är en bra sådan, men det BRA slut. TACK!
JOHODU!
Nu är det lov, och jäklarns i min lilla låda vad skönt det är! Även om jag inte befinner mig i samma ort eller säng mer än max två nätter i rad så är det bra med lov! Det är stressigt, för jag har verkligen TUSEN saker jag ska hinna det här lovet och minst lika många människor att träffa och platser att besöka. Men jag inser att jag är bara en människa och dygnet har bara 24 timmar, hur jag än vänder på det, och jag kommer inte att hinna allt jag vill. Men jag har gjort mycket, och det jag har resonerat varit viktigast för mig.
I fredags tog jag tåget från Östersund till Sundsvall för att möta upp mamma och Emil, och vi spenderade helgen på Scandic Hotell och gick på IKEA, Hööks och massa andra trevliga affärer och slösade pengar och umgicks. Tiden gick mycket fort och vi gjorde saker heeela tiden, men kul var det. Vi tog bussen hem till Lycksele i söndags kväll. I måndags morse, närmare bestämt klockan 09:00 satte jag mig på bussen med siktet inställt på Piteå, alltså resa igen efter hela 13 timmar i Lycksele. Väl i Piteå träffade jag kusiner, respektive, kusinbarn och moster. MYCKET trevligt! Sen i tisdags åkte jag och kollade på radiopratarutbildnignen på Acusticum, med blandade känslor efteråt, jag vet fortfarande inte om jag ska söka eller inte. Sen en timme senare gick bussen tillbaka till Lycksele igen, och jag hade glädjen att få dela resan med min underbara vän Frida och hennes toksöta son Theodore.
Man skulle ju kunna tro att jag började denna dag med sovmorgon, och om man jämför med de senaste dagarna, så visst, det var det. Jag sov ju till klockan 10:00, men sen var det upp och hoppa som gällde och vi började fixa i ordning för kalasfika på Tanne. Det vart mysigt och bra och vi hade en trevlig stund, eller snarare heldag. Det liksom bara blir så när man är i stallet, en timme är som en minut. Nu på kvällen har jag även hunnit med att tvätta kläder så det är gjort innan jag åker ner till Östersund igen, och så har jag städat hos mamma. Och med tvätten klar har jag även börjat packa, för imorgon kommer jag inte hinna med sådana saker, för imorgon ska jag banne mig sova ett litet tag i alla fall, sen kommer kvinnan i mitt liv och hämtar mig och så far vi på stan en sväng och fikar lite, sen hem till henne för allmänt mys och sova där.
På fredag när jag kommer till stan igen, ska ja först återfå Toyotan, som bara MÅSTE vara hel! Sen ska jag träffa min finaste Anna, sen ska jag på farmor och farfars grav en sväng, sen handla lite och sen bär det av till Östersund igen.
Fast jag kommer bara hinna komma fram till Östersund så är det dags att fara igen, för klockan 20:50 går tåget ner till Göteborg. Jag kommer fram dit lördag morgon, och på kvällen ska jag och Elin se HÅKAN HELSLTRÖM!! Det kommer bli bortom alla gränser världsbäst! Sen åker jag tillbaka till Östersund på söndags kvällen och kommer fram måndag mitt på dagen.
Så det är alla gånger flängandets lov, det är jobbigt och jag känner verkligen av magkatarren, men jag har inte tid att stanna upp för allt som jag verkligen vill och måste göra, det kan jag roa mig med när skolan börjat.
Just nu känns det som rätt läge för en film, eller bara sova. Lite paus i lovlivet måste jag ha.
Allt gott.
