Sann lycka

Tänk att en enda liten D-ponny kan få mig att bli så totalt lycklig. När jag är med Tornado så finns inget annat. Bara han och jag. Jag ägnar väldigt mycket av min lediga tid åt att fundera på  hur jag ska utveckla oss, vad jag vill, vad jag vill med oss, hur jag ska nå dit jag vill och massa mera. Jag kan fastna en timme i att fundera på hur jag ska göra  för att backningen ska fungera bättre, eller hur jag ska göra turns med mindre hjälper och ändå få mer tryck i dem. Samtidigt som jag har ett mål på att hoppa en meter, och samtidigt är Tornado under inkörning.

Många projekt samtidigt, vilket jag tycker är hysteriskt roligt, lärorikt och gör mig förhoppningsvis till en bättre hästmänniska och Tornado till en mångsidig häst. 

Jag andas och lever min häst och jag skulle aldrig förlåta den som skulle få för sig att skada honom. När jag gick på ridskolan trodde jag aldrig att man skulle kunna få uppleva den här känslan med en häst, men tji fick jag! 

Vilken underverksponny! Jag är så glad att jag har min mjuffTornado <3 br="">

Ger egoismen en kick in the but!

Himmel, bara bilder på mig! En släng av narcissism kaaanske? Men, poängen är att jag har bytt frisyr oändligt många gånger, men det enda som verkar bestå i längden är sidecut och blond, and I kinda love it! Dels så tycker jag att det ä kul med färg och förändring och tycker jag att det är så lyxigt och skönt att få sitta i frisörstolen och bara bli ompysslad, dricka en mugg te och njuta. Jag unnar mig själv det var tionde vecka,och jag tycker att det är värt det! <3 i="">

Nattens brist på iq.

Idag fick jag ha ett finger med i spelet när det gällde desserten! En häst på varje tallrik, succé!

Marion snarkar högre än någon annan, nästan som pappa (ojjjj), jag är lite chockad! 

Jag kan allvarligt talat inte hålla mig till på tisdag, hur ska det här gå?!

Nu var det ett tag sedan!

Titta på trolololo på YouTube
Jag känner akut att det är dags för ett uppåttjack! Hur kan man inte le åt denna överlyckliga människa??

Undringar i mörkret

Jag funderar rätt mycket när jag knut har nåt speciellt för mig. Även.km 99% av min vakna tid går åt till att fundera på hur jag ska träna Tornado, och i det här fallet framför allt backup, sidepass och turn. Så får mitt huvud med jämna mellanrum spunk börjar gräva ner sig i andra saker. Jag har dragit vissa diffusa paralleller till en specifik händelse för ett tag sedan som förändrade väldigt mycket av min syn på en fel saker.

Mycket skulle kunna vara annorlunda från bådas håll, men tyvärr (?) Så ångrar jag inget, och är fortfarande arg.

Men, det jag undrar över i natt är om.trauman, både medvetna och förnekade kan påverka så att andra saker med yttersta försiktighet  och under en lång tid, med mycket fuffelns, helt plötsligt bara finns där, man står mitt i stormen och tappar all kontroll.

Kan det vara så? Påverkar det överhuvudtaget? Eller är det bara fucked up, som de säger i staterna?

Jag bara undrar liksom.

Lila

Jag känner mig väldigt nöjd med resultatet. Kul med en förändring!

Undwrvart

Så himla skönt att sitta hos frissan. Varje sekund är massage och det är så lyxigt. Det är alltid värt varje minut och krona.

Hur det än är

Även om det inte blir som man någonsin trott, för det här trodde jag aldrig så är jag alltid tacksam för Marion och Tornado. Päls, närhet och glädje <3 i="">

Kan Treo fixa allt?

Jag undrar verkligen, vad löser problemet? Är det ett problem? Skapar jag allt i mitt eget huvud, vad är sant?

Vissa saker som hänt den senaste veckorna har bekräftat något som jag misstänkt ett tag. Det skrämmer mig. Ordentligt. 

Ju mer jag tänker på det och inser att det är sant ju mer vidrigt inser jag att det är.Vissa saker och personer är det nog inte meningen att man ska förstå sig på. Hur ska man någonsin veta?

Vad är falskt och vad är  äkta, och varför? När finns det tid för vänskap, behövs det ett schema, eller kan man önska att det ska komma naturligt? Är de äkta?


Vad är äkta?

Det enda jag vet är att det här, det som försiggår just nu i mig. Det är äkta, det finns, och det känns.

Köer, vad göra?????? 

23- Ett sista ögonblick

Tänk att jag faktiskt härdade ut, att jag lyckades. Det tog mig dock lite mer än 23 dagar med tanke på att jag började 8:e november och idag är det 6:e mars. Men i alla fall. I did it! 

Ett sista ögonblick, det sista man upplever. Jag hoppas att det sista jag kommer uppleva, mitt sista ögonblick kommer innehålla glädje. Om det  nu är så att man "ser livet passera i revy" så hoppas jag att jag känner glädje och lycka, att jag ändå hade ett bra liv. Jag hoppas såklart att jag inte är ensam och att det inte är smärtsamt, och om det är det så  hoppas jag att det går fort.

Inte för att man kan skapa sitt sista ögonblicks drömmsenario, men man kan ju önska sig det minst smärtsamma.

22- Mitt hemland

Nu blir det spännande! Jag är född och uppvuxen i... Sverige! Dramatiskt.

Jag gillar inte ordet hemland. Som att man tillhör ett land och inget annat, man måste förknippas med det landet, för man är född där. Och man kommer aldrig kunna tillhöra ett annat land. Trångsynt.

Vi lever alla i samma värld, är den inte nog stor så  vi kan dela på den?

21- Det här saknar jag

Jag har fått uppleva många saker i mitt liv, som påverkat mig och format mig. Vissa saker saknar jag så det gör ont i hjärtat, och jag önskar varje dag att vissa saker kunde komma tillbaka i mitt liv.

Några i mängden: Birka folkhögskola, folket på Birka, allt som har med Birka att göra, Storsjön, Östersund, Solen, Mina babes, sommar, stugan, värme, ljus.

Barriär

Barriärer, murar, väggar skapas genom ord, eller ord som uteblir. Tänk att det krävs så lite för att rasa så mycket. Det blir spillror av det som var, vad kan repareras? Kommer jag tillåta reparation, eller kommer jag försvinna?

Allt man gör består av val, mitt val var att försöka. Allt. Det man lägger ut riskerar man också att förlora. Eller vinna. Vad vann jag? Vad förlorade jag? Vet man någonsin?

När blir en mur en bro högkant? Hur lagar man nåt som inte finns. Det finns ubyr.