Pendeltåg

Jädrans svårt att veta. Hinner med så många knasiga tankar på bara en minut. Nu har det gått åtta dagar. Jagnhoppas på ett svar till veckan.

Ovisshet är alltid det värsta och  mest svårhanterade. Hoppas innerligt att jag kan få känna lugn. Oro är jobbigt.

I alla andra avseenden bortsett från detta så är mitt liv mycket bra. Sommaren har varit fin,  men  väldigt snabb. Snart är det dags att börja öva på tal till bröllopet och paka väskan inför resan till Rom. Jag börjar fundera på hur jag ska lägga min semester.  Vill få ut så mycket som bara möjligt. Jag är pigg, men det känns att jag inte varit ledig sedan jag var sjukskriven.ä för nu två år sedan. Rom blir en bra början.

Idag har jag bara myst och det har varit rätt så skönt. Nu är det dags att skalla kudden för imorgon är det jobbdygn och vi ska till lycksele på djurparken.  Mycket udda att åka dit bara för det.

Ingen aning

Den absolut värsta känslan som någonsin kan uppstå i mig måste vara ovetskap.  Vart står du? Hur tänker du? Vad är kvar?  Hur ska jag bete mig?  Får jag bete mig eller ska jag begrava allt?

Jag hatar att jag inte vet och jag vågar inte fråga för det är så jädrans skört.

Jag undrar om du har en aning egentligen?  Och om alla är likadana? 

Tar mig inte ur min tankevolt och är så fruktansvärt otrygg just nu.

Jag vågar inte luta mig mot någon, vem är stark nog att föga mig.

När ska du sluta halta och varför gör du så här? Tänk om du kunde säga vad som är fel? Vad jag ska göra?