Rappel

Min telefon har gått sönder, och är på lagning, jag får låna pappas Iphone, men jag förstår inte ens hur man öppnar skalet! 

HUR KAN MAN SERIÖST SKAPA EN SÅ KNÄPP TELEFON?! 

Jag blir så oerhört frustrerad! 

I övrigt så är det jul om en vecka! Jag vill bara ge bort mina julklappar! Jag är så sjuuukt nöjd med dem! Jääääätteroligt ska de bli att ge bort dem.

Nu ska jag tagga för kvällens jobb! < 3

Cyberkaos

Jag är min själ inte en aktiv bloggare! Men jag är en ganska aktiv människa, så jag gör andra saker. Köra in in häst till exempel! Förra helgen var jag med Jeanette och Marie och vi Roade oss med att beta igenom hela inkörnignsstegen på Tornado och kom en bra bit på Mia. Tornado har inte haft sele sen april, så att han kunde dra både soffan och rizzlan gör mig otroligt glad, stolt och nöjd. 

Älskade älskade häst! 

I övrigt så är vi i full gång med julbord på kåtan, så det är som det jag roar mig med. Med det är vääääääldigt roligt tycker jag! 

Idag har det varit 8+ och spöregn, inte så himla nice med tanke på att det är 12 december.

Just nu ligger jag vaken och lyssnar på musikhjälpen, ska väl snart ta medicinen och hoppas på det bästa.

Puss och kram.

Nästan, sen inte.

Att det ska vara så förbenat svårt att få sova.

När som helst

Skulle verkligen kunna tänka mig att kasta in handduken, sälja och bara skita i allt.

Jag vill inte ge upp, men jag vill verkligen inte fortsätta i det läge som det är i nu. I läget som det står i nu vet jag inte hur det ska repareras för att det ska bli helt.

Vissa saker övergår mitt förstånd!

Underbart

Visst är det underbart när du tror att du handlar i största välmening och landar med huvet i asfalten?
                         

Halelujamoment

Igår och idag var jag på clinic för John Moore, det var endast tre månader sedan sist. Men jag har haft en lång period då hästandet har gått trögt, jag har tränat lite plus varit utomlands i två veckor.

Så på utvecklingsfronten hade jag inga direkta förväntningar eller så.  Jag har inte övat på turns då det inte kändes som att vi var där.

John är så klok och under teorin så inser jag att jag måste få mer energi i backning och sidepass framförallt, både från ryggen och på marken.  Tornado blev väldigt mjuk och fin,  tuggade och jag kunde bli mycket  mindre och känsligare i hjälperna.

Jag har ägnat i stort sett hela dagen åt att få tornado att förstå turns, bli mjuk och inte hänga i tygeln. Tillslut kunde jag i princip peka honom in i en turn.

Sen satt John upp på tornado och jag tor att jag lyckades göra honom förvånad över hur mjuk han faktiskt är och det jag har lärt han kan han verkligen. Vi fick beröm och det gjorde mig väldigt glad!

Jag har lämnar alltid varje Johnclinic med någon ny uppenbarelse och massor med kunskaper och mera saker som jag vill utveckla och prova. Nu känns det dessutom som att jag har fått ett kvitto på att träningen går åt rätt håll,  tornado blir bättre och bättre, och det är inte jordens undergång för att han stått i tre veckor.

Jag älskar min häst och jag känner mig mer inspirerad än någonsin att träna och bli bättre. Jag blir även väldigt tacksam och glad för det jag har: En underbar häst,  världen bästa stallplats , jag älskar lösdrift, min häst mår bra och det passar min livsstil. ♥

Jag måste verkligen bli bättre på att komma ihåg sånt när det blir -30 och allt fryser..

Med detta i åtanke och att jag känner mig rätt lugn, så kan jag inte sova.  Damnit!

Inte helt

Jag blir helt galen. Jag kan inte hålla fokus. Jag försvinner hela tiden. Ner i någon spiral med fokus på allt som är fel.

Fast hur kan det vara fel när det är mitt enda fokus, det enda som finns. Det enda som räknas. Jag hatar dubletten,  den tvetydiga som inte vet vad den vill. Som mår lilla varje sekund och helst bara vill slippa men alltid vara med.

Jag vill visa er frisk, men ni kan bara få sjuk. 

Jäkla skit

Jag skulle ha myskväll med marion. Se på film,  dricka the och bara ha det skönt... innan första reklampausen sov jag och vakande till eftertexterna 2 timmar senare.  Damnit!

Dessutom är jag pin klarvaken nu klockan 02, jätteroligt verkligen.  Det får bli mera the och en bok i förhoppning om att somna. Suck.

Imorgon ska jag rida så klart,  sen ska jag även ut till björkås och hämta hem atlas som om allt fungerar ska bli marions nya pojkvän.  Jättespännande är det.

Nu till tekoppen!

Hate this shit!

Klockan går och går, och jag ligger här med mitt tyngdtäcke, plus en massa annan tyngd.

Kanske inte vad jag hade lust med, men det verkar inte som att det är viktigt.

Bitterfittan har talat.

Tar mig en funderare

Vilken Nalle Phusak att säga!  Men jag funderar verkligen.  På en massa saker!

Nummer ett: Vad ska jag göra med min otroligt vita hall? Svaret har kommit här i min funderandets afton! Äntligen vet jag vad jag vill.. med en av de vita väggarna i alla fall.  Det kommer att komma kort! Och den här gången ska jag lyxa på det med ramar! Troligen i fina färger för att få lite fart.

Japp japp, ett beslut är fattat, då var det bara att hitta kort kvar.

Nummer två: Hur olika man kan lösa samma problem och hur snabb man ian vara på att dömma att den väg som man inte tog själv är fel.

Alla människor är fruktansvärt fördomsfulla. Det är en av mina fördomar, att alla har fördomar. Men hur skulle en fördomsfri värld vara? Lugn?

Nummer tre:  Kan jag uppnå de perfekta förväntningarna? Jag måste inte ha sovmorgon min enda lediga dag den här veckan, men det satt bra! Jag kan komma på famljemiddag, men jag hade nyss ätit frukost. Jag kan sitta klistrad vid telefonen och inte göra något på hela dagen, men då blir jag fullkomligt galen.  Det finns så många saker som folk bara förväntar sig att man ska göra, de tar för givet att man alltid hinner och vill. Och gör man inte det så är det något som är fel.

Att förvänta sig inget är inte bättre, men att förvänta sig med krav ger prestationsångest och det är inte en vinnare.

Tack.

Skitans.

Statistik stämmer alltid.

Efter noggranna efterforskningar har det visat sig att förkylningar är något av det tråkigaste som någonsin existerat. Man kan inte göra ett skit föutom ligga och glo på meningslösa saker på tv och hosta oavbrutet. Jag har upptäckt att jag blir extremt knäckt av att ha feber, totalt orkeslös för att vara exakt. 

Jag vill bli frisk så jag orkar jobba och rida, just nu orkar jag ingenting.

Totalt värdelöst med andra ord.

Jag hatar statistik.

Hundra år senare.

Det här är vad man kan kalla för ennä ordentlig bloggsvacka. Jag har inte haft nåt att delge till världen,  och då är det tyst.

Men nu känner jag för att pladdra lite, så då gäller det att köra på! Jag är världsmästare på powernaps! I kväll blev det 1,5 timmar i soffan.  Inte okej!

Jag sov över medicintiden och allt blev bara bajs. Så det blir nog en vakennatt, blöh!

Jag kom även på att det är en vecka sen jag kom hem från Turkiet.  Märklig känsla, vi for ju just dit! Det var verkligen två helt fantastiska veckor,  42 grader varmt, sol, havet, lamm,spagetti bolognes,  shopping,  vackra platser och oerhört trevliga människor.

Det var värt varenda krona,  allt slit och ett halvår av extremsparning av pengar.  Jag lyckades med mitt största mål, att inte bränna mig,  utan jag blev otroligt nog brun,  vilket också är ett totalt underverk!
Jag har bilder i kameran som jag inte har engagerat mig till att lägga in i datorn än och eftersom min kära telefon blev stulen från hotellrummet så har jag förlorat alla mina bilder och musik som jag hade plus att jag har inget att visa från Turkiet nu, bajs igen!

Dock så har jag en bild från dagens upplevelse! Cavalettibommar med den otroligt fina Alltira, hon är snart tre år och till salu! En riktigt pärla till häst! Idag har även Tilde varit ut och ridit Tornado,  jätteroligt tycker jag! Verkligen en duktig tjej med mjuk hand och lugn ridning.  Jag blir så glad att hon tycker om min lilla älskling,  hoppas att hon vill komma och rida han mer! 

Här kommer en bild på jag och Alltira.  Det är verkligen en ära att få rida denna ädla lilla dam. Hon kommer bli något fantastiskt!

Jag svär aldrig!

Jävla ångest,  gå och dö!

Inte åt nåt håll

Vad gör man när man inte vill ta tag i något,  inte åt nåt håll,  inte alls. När man vill lägga sig ner och skita i allt?

När allt är för jobbigt,  inget är lätt, när det finns ingenting.
Vad ska man sträva mot? Det blir kaos,  panik och ingen ordning.  Det finns ingen plats och ingen logik. Allt är borta och jag vill bara sluta.

Come clean

Borde verkligen, kan inte, vill inte. Usch, det här är inte kul. Jag vill vinna, men jag vet inte hur man försvarar sig i ett sånt här krig.

Make fun

Livet är väl ändå en rätt så patetisk vinkelvolt va?

Tillgänglig tillräckligt

Krav. Förväntningar.  Önskemål. Ska. Måste. Borde.

Hur man rragerar på olika situationer är givetvis individuellt.  Idag har jag fått erfara det nyaste.

Jag ställs i chock,  förvirring och ilkska.

Jag undrar hur man ska bete sig för att vara tillräcklig. Hur man ska uppfylla alla förväntningar. Jag vet nu och sen innan att det är något som jag inte klarar av.

Är det avgörande för att jorden ska fortsätta snurra runt sin axel att vara tillgänglig dygnet runt?  Hänger det på en så skör tråd?

Hur ska man någonsin lyckas uppfylla alla krav?  Är det okej att misslyckas?  När får man lägga sig att vila?

In och ut

Sitter hos frisören och får helt plötsligt koncentrera mig på att försöka andas.

Förstånd

Tänk att det ska ta mig fyra månader att förstå att det är allvar. Det händer.  Igen.

Jag gör det själv, jag står på spel. Jag är min egen risk, men jag bryr mig inte.  Det viktigaste väger inget. Totalt motstånd och ingen kontroll.  Jag äger inte mig själv. 

I can't win this battle.

Mucka inte med mig

"Hästtjejer är vana vid att bestämma och styra och ställa med hästar (och andra).

En hästtjej har en stark vilja, vilket såklart är en bra sak, men det skapar också en grund för konflikter när du försöker få din vilja fram.

Hästtjejer kompromissar aldrig när det kommer till hästen, och sällan när det gäller andra saker i livet.

När en hästtjej bestämmer sig för något så genomför hon det.

Hon har genom år av träning i stallet lärt sig att vara envis som synden och lika beslutsam som en häst som bestämt sig för att få fatt i den där extra gröna grästuvan som växer två meter bort, på fel sida elstängslet.

Den absoluta kompromisslösheten inför sitt intresse hästarna är lika fascinerande och älskvärd som den är skrämmande."

Överslagsräkning

Ibland slår det över och jag inser hur mycket jag måste åstadkomma,  och att jag bara är jag.  Jag kan inte,  det är omöjligt,  totalt ogenomförbart. Det finns inte en plan i världen att jag klarar allt.

Det är dags att tagga ner och inse sig brsegrad. Besegrad av mänsklig faktor, slumpen och lagen om alla tings ondska.

Jag kan inte göra allt,  jag kan inte rädda världen och samtidigt överleva själv, det är  möjligt.

Alltså måste jag rädda mig själv först.

Men när och hur ska jag ha tid med det?

Det har gått på tok för lång tid och alldeles för mycket snack och obefintlig verkstad. Jag kan det här,  jag vet vad som är viktigast. Jag måste bara komma ihåg det.

Jag stannar i 2 steg från paradise tills jag kommer närmare.
Världens bästa Håkan ♥

Why?

Jag orkar inte dygna en natt till, snälla kropp och huvud, gå ner i varv, känn lugnet!

Så otroligt tröttsamt. 

I kategorin av tröttsamma saker faller även, bil som krånglar och jag kan inget, regn de luxe, för lite pengar, sjukdom.

Tröttsamt.

Jag tar dig, utan tvekan.

Jag hjälper tjejerna i stallet.
Eller, tja… tjejerna och tjejerna. Det är två självständiga kvinnor i övre nedre medelåldern.
Och ”hjälper” är förstås ett relativt begrepp i samman­hanget.
Jag mockar och spånar. Och försöker att inte gå i vägen.
Hästarna är sex till antalet och fem av dem är ordentligt stora. En är lite mindre. En ponny med isblå, penetrerande blick och egensinnigt humör.
De är snälla, kloka djur allihop men de väger åtskilliga hundra kilon och de går inte att prata till, som med en hund.
Man måste förstå deras kroppsspråk. Man måste förstå deras ljud. Deras fnysningar och frustningar.
Man måste ha koll helt enkelt. Och man får inte vara feg. Eller svag. För stalltjänst är ett tungt arbete.
Aptungt.
Och hästar är inga leksaker.
Som till exempel en moppe eller en skoter (som man kan glömma ute i regnet några veckor utan större konsekvenser, och som har en av- och påknapp).
Ändå dras, exempelvis, motorsporten med en obegriplig machostämpel, och hockey- och fotbollskillar framställs ofta som robusta tuffingar. Hästtjejer som lite pimpinetta å sin sida; man står och luktar på hästens mule, flätar manen, läser Min Häst…
Fast jag skulle tro att de flesta av hockey- och skoterkillarna (precis som jag) skulle blekna betänkligt i en stallmiljö. Som det inte finns nåt puttenuttigt med överhuvudtaget.
Utan att ha några vetenskapliga belägg för det gissar jag att tolvåriga stalltjejer ofta är betydligt starkare mentalt än exempelvis sina jämnåriga, motorintresserade killar.
Starkare än vuxna karlar. Oavsett om dessa håller på med brottning, boxning eller nån flåsgapig bollsport.
En arg, eller bara lätt missnöjd, häst på 500–600 kilo är ingen lek, tro mig.
Att bli klämd av en sån i en trång stallgång kan få allvarliga konsekvenser.
Att sitta på en ståtlig nordsvensk som råkar i sken ute i skogen, exempelvis för att man dyker på en älg eller dylikt, är inget för den harhjärtade.
Hästtjejer är, med andra ord, the shit.
Och redan i tidiga tonåren drillas de i egenskaper som kan göra dem till fantastiska vd- och- chefsämnen i framtiden.
Ansvarsfulla, orädda, strukturerade. Skickliga på kommunikation och samarbete.
Stark självkänsla.
Fast jag misstänker att få skulle våga ha det med i CV:t: Från 12–18: hängde i stallet. Varje dag. Tog ansvar. Varje dag.
Eftersom de flesta män inte har en aning om vilken extremt krävande miljö ett stall är. Hur meriterande den faktiskt är. Inte minst om man jämför med en basketplan.
Eller en skoterverkstad.
- Jens Ganman"

Mixed match

Jag känner att jag är lite förvirrad i känslovärlden. Jag är så extremt taggad på att åka till Turkiet!  Jag längtar så jag håller på av kollapsa! Jag jublar att det bara är 109 dagar kvar, sen blir jag påmind av folk att det är fyra månader kvar.. drygt. Tack så mycket! 

Men det känns såå snart! Sommaren hänger runt hörnet, och jag är supertaggad på att jobba sommar med alla tokiga och roliga människor, och kanske min fantastiska Jossa! Sommaren är slitig, men det är så stört kul, tio veckor av adrenalin och sol.. förhoppningsvis på solfronten! 

I övrigt så slits jag mellan allt jag vill, måste och inte orkar med. Sånt som tidigare var en klackspark utgör idag en kraftansträngning, varför? Jag vill så mycket, men jag når inte dit.

Dagens  totala höjdpunkt som får mig att skratta högt varje gång jag tänker på det är min yngste brorson som jag idag var ute och gungade med/ åkte världens snabbaste rymdraket, beror på vem man frågar. Men när denna underbara varelse helt nöjd och lycklig börjar sjung hoppe hulle hulle, då smälter jag, mitt hjärta och hela universum. 

Helt fantastiskt. Älskade lilla solstråle!

I övrigt så hatar jag rasism, ville bara säga det.

Do it for you

Jag är så glad, Jag, Maja och Jeanette ska åka till Irem, Turkiet i två veckor den 22 augusti! Det kommer bli så roligt, varmt och skönt!

Skönt att kunna göra nåt för sin egen skull någon gång!

 

 
WOHOOO!

Birkalujah!

Av alla saker jag har varit med om i mitt liv så måste min tid på Birka folkhögskola vara en av dem som påverkat mig mest, förändrat mig mest, format mig mest, och fått mig att växa mest. När jag tänker tillbaka på  tiden på Birka så känner jag glädje, stark glädje! Och saknad.

Allt var så enkelt på något vis. Eftersom jag bodde på internatet i ett litet rum på ca 7 kvadrat där det enbart fanns ett handfat. Jag delade dusch/toa med 5 andra, kök med 11 andra och tvrum med hela 24  stycken så var man bara i fred när man var på sitt rum. Men å andra sidan så fanns det alltid någon som också var vaken, eller ville spela kort, dra in till Östersund eller vad som helst!

I hyreskostnaden på internatet ingick frukost, så man kände sig oftast lite snål och tvungen att gå dit, men det var som en hotellfrukost varje morgon och med lika morgontrött och roliga och fina människor! Jag gick allmänlinje, så jag hade profil (första året media och andra  psykosocial) tre dagar i veckan och sen läste jag valfria ämnen så som matte, engelska, bild, keramik och religion. 
Att läsa på folkhögskola var inget som ens kunde liknas lite med gymnasiet! Det var totalt annorlunda! Jag fick tex. göra matten i min egen takt och fick all hjälp jag behövde, vilket gjorde att jag numera har godkänt i ma b! Det hade jag aldrig lyckats med på  gymnasiet, så jag försökte inte ens.

Jag saknar alla mysiga internatkvällar då vi satt i köket och drack te och spelade kort, eller när vi knökade in oss tio pers i ett rum och spelade gitarr och bara hade det bra. 

Folkhögskola är seriöst när det kommer till kurser och utbildning, man får hjälp och blir sedd. Men sen allt runtomkring är väldigt fluff och flumm med friluftsdagar, temadagar, storsammlingar och julpyssel. Extremt helylle skulle man kunna säga! 

För att inte tala om alla fantastiska människor jag har fått lära känna! Alla med totalt olika bakgrund och förutsättningar. Bara det får en att växa som människa, man lär sig verkligen förstå andras situationer.

Jag saknar Birka nästan varje dag och jag skulle verkligen rekommendera alla att gå folkhögskola någon gång i livet! Helst på Birka såklart! ;)

Birkasången får avrunda detta:

Birka is a happening place to be.
I can be myselfe and just be free.
When I loose my way I am reminded back to me, then we all are natruly.

Lite sektkänsla kanske, men såååå himla fantastiskt!

   <3 br="">

Mest bara korkat

Jag sitter och funderar lite. Varför väljer man medvetet saker som leder till att det helt enkelt inte blir bra, och man vet inte säkert, men man kan räkna ut innan att det är nog exakt det här som kommer hända, men... skitsamma! Och så upptäcker man sen att damn, det var det som hände, och det blev värdlöst!

Ja, grattis Emma, du har gjort det IGEN! Einsteins teori om dumhet kan utan vidare utlägg appliceras på MIG! 

I alla fall, till och med jag börjar inse att det kanske eventuellt har gått liite för långt! Det börjar vara dags att skärpa till sig, till och med för mig! Så jag har bestämt mig för att ta mig i kragen, räta upp mig, ta min medicin och sätta mig själv i första rummet!

Detta börjar från och med idag, så det är väl bra trampa igång. Det är dags att le på allvar.

I övrigt så är jag bara så oerhört nöjd och stolt över min häst! Idag har han dragit rockarden, och det känns så kul att känna att vi är på gång! <3 i="">

Superb

Jag har haft ont i huvudet i snart två dygn! Jag menar såklart Hej hej hallå världen, eller alla ni 67 ooooooh my goooooooooooood, det är ju nääästan lika många som Nellie Berntsson.

Blöh, jag blir så sjukt anti när jag får så här ont i huvudet ( Jag skiter totalt i antalet läsare, både här och hos den OTROLIGA Nellie.) Men hon kan få en släng av mitt gnäll när jag liks är igång. Någon måste man ju offra liksom!

Jag är så slö, orkeslös, jag får ingen fart, kommer inte upp i varv alls.Jag planerar saker jag ska hinna med under dagen, men det slutar med att jag sover och kliver upp så jag hinner till jobbet, och sen hamnar jag här. Då jag inte orkar alls har min svarta pärla fått en chillarvecka då jag bara varit ut och kollat läget och så. Jag lever på att dom träningstillfällen som blir av är helt fantastiska. Boxgame i måndags var så himla perfekt, och han mår inte dåligt av att stå, men i alla fall. 

Imorgon har vi tembuilding med styrelsen, och sen möte. Det var meningen att vi skulle åka hundspann, men dom var upptagna, så det blir bastu och god mat och allmänt trevligt. Får jag att flow och inspiration så kanske jag rider på kvällen, men nu börjar underlaget bli lömskt då det är blia, men fryser på nätterna än, så det är MYCKET IS! Jobbigt då  Tornado är barfota, men jag har tänkt att det ska gå bra ända till någon gång i Maj, och då sko honom med sommardojjor. 

Det är så skönt att ha sin häst barfota på vintern, låta hovarna vila lite och nötas naturligt, skönt för min kära hovslagare också! Enda gången det är dumt med barfota är när det blir isigt, men med lite tur blir det inte  så vansinnigt länge.

Jag känner mig mycket taggad på sommar! Då man kan rida lite överallt, dygnet blir längre och LJUSARE, det är varmt, långritt, hästveckan, John Moore, fjällritt och allt annat kul som händer! Plus att det är sjukt kul att jobba på  sommaren! Det är kul året runt och jag finner mitt jobb mycket varierande, vilket stimulerar mig då jag är ganska rastlös och ostrukturerad, 7-16, Måndag-Fredag, nej tack! På sommaren har vi öppet från 16 och framåt, vilket betyder INGA TIDIGA MORNAR! Passar mig utmärkt! Man hinner rida och ta vara på dagen, och det känns som att man är ledig fast man jobbar!  Helt underbart! 

Jag önskar att jag kunde sug åt mig av glädjen och peppen nu! Det kommer bli en kanonsommar 2013, men jag behöver det nu! Jag behöver ta mig ur soffan i kväll! Om bara huvudet kunde skuta dunka..

Ett gäng bilder som summerar dagsformen. 

En dag

En dag av otroligt många. Det som rör sig runt mig påverkar mig på ett annat sätt än tidigare.  Helt plötsligt finns inte kontakten mellan kroppen och knoppen.  Jag blir förvirrad av mig själv.

En del trevliga saker har jag dock åstadkommit,  så som att köpa en ny bil.  Det var dags.  Nu kan jag köra min häst,  vilket jag tycker känns oändligt skönt. Så ingen mer snöstorm tack!

Den andra saken som är medgörlig i mitt röriga, ocj rörliga liv är Tornado.  Sakta men säkert börjar vi gå framåt och han går från klarhet till klarhet,  vilket gör mig så glad. 

Idag bestämde jag mig för att vi skulle göra nåt enkelt , som vi kan,  det ska gå lätt och kännas bra.  Så det blev markövningar. Jag gick igenom allt,  oxh set kändes så bra. Allt satt där det skulle oxh jag kunde använda väldigt små hjälper.

När vi sen övergick till boxgame , som tidigare har varit klurigt då Tornado inye uppskattat sidförande rörelser, för då har jag toral kontroll på hans ben. Men nu har jag fått till sidepass och då har allt liksom lossnat. Så i boxgame,  då jag aöltså måste kombinera sidepass med att kunna flytta framdelen när jag behöver och likaså bakdelen så föll allt på plats pch han var så mottaglig, jag kunde ställa honom exakt där jag ville att han skulle stå och han lyssnade verkligen.  Han var dessutom supermjuk att böja. Så det känns verkligen som att efter varje träningstillfälle så blir någonting alltid bättre.

Min häst är helt underbar ♥

Lugn och fin

Jag har påskledigt och allt är så lugnt och stilla som dey kab vara. Jag har ägbat alla desda röda dagar åt min kära ponny,  och det jändes som att det var välbehövligt föt oss båda. Nycket nyttig träning har blivit av, vilket ger mig ett inre lugn.  Idag har min lilla bebis fått vila och ta det lugnt.  Så jag har själv mest bara sovit oxh sett harry Potter,  bara åkt ut och kollat läget.

Men imorgon blir det aktivitet igen!  Först ska jag vara med mamma ett par timmar, vi ska gå på stab och äta lunch och så. Sen ska jag ta tornado på en skogstur,  det är läge för att han ska få sträcka ut sig ordentligt.  Sen ska jag ävrn se lcer alla mina pyrlar, kolla vad som saknas, vad som håller på gå sönder och om vi behöver nåt nytt.  Redan nu vet jag lädertömmar och westernstigbyglar,  men dwt kommer förmodligen att dyka upp fler saker på min lista, både nödvändigt och ... nödvändigt.

Nu ska jag snutta med Marion som ligger i min famn och smaskar ♥

Sann lycka

Tänk att en enda liten D-ponny kan få mig att bli så totalt lycklig. När jag är med Tornado så finns inget annat. Bara han och jag. Jag ägnar väldigt mycket av min lediga tid åt att fundera på  hur jag ska utveckla oss, vad jag vill, vad jag vill med oss, hur jag ska nå dit jag vill och massa mera. Jag kan fastna en timme i att fundera på hur jag ska göra  för att backningen ska fungera bättre, eller hur jag ska göra turns med mindre hjälper och ändå få mer tryck i dem. Samtidigt som jag har ett mål på att hoppa en meter, och samtidigt är Tornado under inkörning.

Många projekt samtidigt, vilket jag tycker är hysteriskt roligt, lärorikt och gör mig förhoppningsvis till en bättre hästmänniska och Tornado till en mångsidig häst. 

Jag andas och lever min häst och jag skulle aldrig förlåta den som skulle få för sig att skada honom. När jag gick på ridskolan trodde jag aldrig att man skulle kunna få uppleva den här känslan med en häst, men tji fick jag! 

Vilken underverksponny! Jag är så glad att jag har min mjuffTornado <3 br="">

Ger egoismen en kick in the but!

Himmel, bara bilder på mig! En släng av narcissism kaaanske? Men, poängen är att jag har bytt frisyr oändligt många gånger, men det enda som verkar bestå i längden är sidecut och blond, and I kinda love it! Dels så tycker jag att det ä kul med färg och förändring och tycker jag att det är så lyxigt och skönt att få sitta i frisörstolen och bara bli ompysslad, dricka en mugg te och njuta. Jag unnar mig själv det var tionde vecka,och jag tycker att det är värt det! <3 i="">