Spår

Alla människor man möter sätter spår i en, alla på olika vis. Man påverkas, både av val och högst ofrivilligt. Vissa mönniskor påverkar fast man inget heldre önskar än att det inte ska göra det längre. Det blir som ett gift, en vana, en drog. Du måste ha det, du måste höra det, du måste veta. Fast det egenltigen inte finns något värre, något farligare. 

Giftet i mig är fel människors ideal om mig, hur jag ska vara, både invändigt och utvändigt. Ett mycket ingående försök till att förändra mig till det alldra sämsta, bryta ner mig till det inte är jag längre.

Även fast jag är väl medveten om detta, och har tagit mig en lång väg ifrån det så har jag en avsevärt stor väg kvar att gå. I nuläget försvåras den av ett antal faktorer, och det faktum att jag inte kan påverka överhuvudtaget driver mig till vansinne. 

Det här med maktlöshet är otroligt jobbogt.

En enda sak, ett enda "ja" skulle kunna förenkla så otroligt många saker och reducera stora mängder gift.

Jag önskar att jag kunde ta mig dit. Heja på mig.

Betydelsen

Jag sitter och funderar lite på värdet av man säger har för betydelse hos andra människor. Det låter på ett sätt innuti huvudet, kommer ut på ett annat och tolkas på ett tredje. Om man har tur i vissa sällsynta situationer så kanske kanske budskapet blir det samma mellan någon av dem i alla fall. Det finns så många situationer som skulle kunna vara annorlunda om man bara lyckas genomföra en konversation där båda parter uppfattar någorlunda samma sak. Det skulle undvika missförstånd, bråk, tårar och en massa extraarbete.

Man kanske rent av ska lägga en extra sekund på att fundra över vad man säger? Det kanske låter konstigt att säga mitt i en konversation: "Jag vill bara fundera på hur jag ska formulera mig på rätt sätt." Men ja tänker att det kanske kan vara värt det ibland? För när du sedan blir pressad och ska försöka förkalra vad du egenltigen menar så blir det mycket sällan tydligare och oftast enbart värre.

Det kanske skulle vara ett krig mindre i världen om folk funderade över ormuleringar?

Man måste såklart fundera åt andra  hållet också, hur man tar emot det som sägs i en konversation. Är allt man möts av ett personligt påhopp mot en sjävl? Självklart är det en fri tolkning, men man kan ju även där viga en sekud till att fundera på om man verkligen  har uppfattat rätt?

Jag undar hur många sätt den här bilden kan tolkas på?

 

Hur lycklig är du?

I det här fallet är du jag! Hur lycklig är jag? Jag kan nog tänka att i nuläget är jag lycklig and about to be.

Saker och ting börjar klarna mer och mer,  veckan som kommer innehåller lägenhetsvisningar,   kolla stallplatser och söka lite kurser. 

Min kära Toyota som gav upp, dem gav upp med besked  och jag ska nu försöka sälja den till någon som vill meka eller ha en reservdelsbil. Ersättaren har blivit en mycket fin Saab 9000, som jag hoppas ska vara mig trogen länge.

Det går framåt med tornado, det finns fortfarande kvar lite lymfangit,  men det är så mycket bättre och hovbölden också.  Nu är han lite hovöm då han är barfota,  men det är snö på väg så jag tror att han får härda ett par dagar. Precis när allting ser som allra mest jäkla kolsvart ut så börjar en liten ljusglimt synas.

Yeey life.   

Mening

Jag vill gärna säga något,  men jag är inte riktigt säker på vad. Jag vill att det ska ha en mening.

Just nu söker jag mening i allt, precis allt jag gör.  Mer än någonsin är det viktigt,  kanske till och med avgörande att det finns en mening.  Och det gör att jag tänker ännu lite mer inför mina val , för jag vill verkligen att det ska ha en mening.  Framför allt för mig själv, men även i många situationer för andra. 

Hitta meningen.

Oro

Jag funderar lite kring det här med oro.  Vad det gör med en, och om man kanske till 99% oroar sig i onödan? 

Det är svårt att inte oroa sig, jag är mästerlig på att oroa mig.  Men vad gör det med mig förutom att jag oroar mig?  Jag blir stressad,  nervös,  osäker,  rädd,  får svårt att tänka logiskt och lugnt.  Och lika förbaskat,  hur mycket jag än oroar mig så förändrar det aldrig någonsin situationen jag oroar mig för.  Den har liksom sin gilla gång i vilket fall. 

Så, om jag bara anstränger mig för att inte oroa mig så skulle jag må bättre och lättare kunna hantera vad det nu än är som oroar mig så oerhört mycket.

Det har jag märkt tydligt nu när tornado varit skadad, hade jag hispat runt hade det bara varit jobbigt för mig och jag skulle inte kunna lyssna ordentligt på evedensia. 

Så jag är ännu en gång tacksam för att jag dagligen lär mig saker om mig själv,  och hur jag dra hantera dem. Och så oerhört glad att jag äter mat.

Även om saker går dåligt, så yeey livet!

Tankar och sånt där

Jag funderar lite på det här med självbild och hur man verderar sig själv. Hur man ser sig själv. Vem man är för sig själv.

Lite självrespekt och sånt där?

Ja, det här kan man ju fundera en hel massa på. Det är väl så vitt jag vet meningen att man ska tro på sig själv,  tycka om sig själv och värdera sig själv högt.

Men av okända anledningar,  dagens samhälle,  normer, grupptryck och vikten av att passa in och absolut inte sticka utanför mallen, kanske?  Det kanske gör att man inte vågar fundera på vem man själv är,  vad man värdesätter,  tycker är roligt, eller vilken person man trivs med att vara.

Alla andra personer i livet är utbytbara, utom jag själv.  Jag måste leva med mig själv varje ögonblick.  Och jag tänker inte ägna min tid här på jorden till att inte stå ut med mig själv!  Jag är viktigast!  Mina tankar,  värderingar och åsikter betyder saker!  Kanske inte för alla andra,  men för mig själv.

Det som är allra viktigast för mig just nu,  om man bortser från att bilen ska bli hel,  tornado frisk, och att jag ska få börja skolan,  så vill jag vakna varje dag och känna att jag är prio ett, och sedan ta beslut och göra dagen,  och livet till det bästa som det kan bli för mig.  Det tror jag är sann lycka, inte materiella ting,  eller för den delen personer som man hänger upp livet på, det är föränderligt och utbytbart.

Jag är också föränderlig, men alltid till det jag vill och det som är bäst för mig, men jag är aldrig utbytbar.  Jag är alltid jag, och det är jag stolt över.

Slutför

Vissa saker går frammåt, så som att de verkar som att de kanske snart kan forma ett beslut om det kan bli någon utbildning eller ej. Vissa andra  saker går lite mera trögt, så som att min bil har varit trasig i snart tre veckor, det är ett probelm! Speciellt med tanke på att Tornado är skadad, och jag måste ut till han varje dag för att ge smärtstillande. Vi var på Evedensia förra veckan och kommer troligen åka igen nästa vecka om det inte sker ett jäkla underverk på måndag då Marica kommer och skor.. mjaa känner jag just nu då han ömmar med Metacam i kroppen. 

Jag vill få ording på saker och att allt ska fungera, det behöver inte vara toppenbra och überlyxigt, bara fungera. Då hade jag varit så nöjd. 

Ibland går det det väldigt trögt med väldigt mycket, men jag försöker hålla modet uppe och tänka frammåt. Det finns hopp, liv och ljus.