Livet

Livet är förbaskat föränderligt har jag märkt! Men nu är det ju också så att jag är en ganska stor och avgörande del av förändringen  i mitt eget liv.. Jag har ägnat en mycket stor del av sommaren åt att tänka på hur jag vill ha mitt liv, och vad jag vill förändra. Vilket visade sig vara  ganska många saker. Jag vill inte leva ett liv där jag kommer i andra hand. 

Hur tusan gör jag det?! Hur sätter jag mig själv först i mitt liv. Som mitt liv sett ut de senaste tre åren så har jag levt ett liv där jag alltid är i beroendställnig av andra människor, inte bara en människa heller, utan många. Och  det skrämmer mig! Det förändrar mig, inte på ett bra sätt, det gör att jag tappar fokus, på vad som mverkligen är viktigt för mig, jag blir en person som ska smälta in och vara  rätt. Jag tillåter mig själv att bli en person som jag inte är. Jag blir sjuk.

Jag måste bort, jag måste förändra. Jag vill vara jag, på ett bra och friskt sätt!

Så, jag har funderat, hur kommer jag dit? Vad vill jag göra? Vad gör mig lycklig? Vad behöver jag och vad tror jag att jag behöver fast jag inte gör det?

Det har behövts ett antal dagar vid stranden för att komma fram till något vettigt svar på det här. En annan sak som varit viktig är att jag vill inte att andra människors åsikter ska påverka mina svar. Vägledning och sprkar i arslet till att ta beslut, det är en sak, men jag har verkligt behövt tänka och känna själv. Så jag har dratigt mig undan, allt och alla. Jag bestämmde mig tidigt för att inte förkalra för någon, utan tänka i fred. Och det tror jag har varit ett bra beslut, det har blivit  lättare att få klarhet i vad jag vill.

Mycket av mina funderingar har kretsat kring beroendeställningar och vilka personer i mitt liv som ger och tar energi, vad som är värt för mig att satsa på.

För tillfället är jag i akut beroendeställnig av mina föräldrar, då min sjukskrivning gått ut och inte förlängs, vilket i sig är en stor glädje, då jag inte på något sätt kan diagnostiseras med anorexia, jag kommer få leva hela livet med viktfobiska tankar. Men jag ser det på ett anant sätt än förut, jag ser  mig själv på ett annat sätt än förut. Problemet som blir nu är att när jag inte är sjukskriven längre och har sagt upp mig från jobbet i maj, nu inte har någon som helst inkomst. Vilket har gjort mig helt beroende av mina föräldrar, som genom hela sjuksrivningen har finsnsierat större delen av mitt liv nu finansierar allt, precis allt i alla fall en månad eller två tills min A-kassa börjar ticka. Det är ingen höjdare kan jag meddela att måsta be om pengar till mat en gång i veckan. 

Jag hatar verkligen att vara i beroendeställnig, det knäcker mig, och jag ser att det är jobbigt för mina föräldar också. Jag vet att det är tillfälligt och att livet kommer att ta fart, men det går saaaaktaaaaaa!

Jag har jobbat dagligen i två månader med att få snurr på livet då det i augusti blev klart att det inte blev någon förlänging på sjukskrivningen och pengar lyste med sin frånvaro. Jag måste göra något, nu, genast! 

Hur jag än vänder och vrider på det så är det jag vill jobba med djur, vilket betyder att jag behöver utbildning. Efter google, vägledning och spark i arslet lämnade jag en intresseanmälan till Lärlingsvux i Skellefteå. Läskigt! Lämna Lycksele känns både svårt, skrämmande och kanske till och med nödvändigt. 

För att få igenom den här utbildningen som då skulle innebär ett år med 70% praktik på i mitt fall Ånäset  veterinärstation och 30% teori på naturbriksgymnsiet i Burträsk och läsa diverse djurrellaterade ämnen. Utbildnigen finansieras av kommunen, vilket betyder att jag måste vara bosatt i Skellefteå kommun, minst komplicerat Burtäsk, med bara 3 mil till Ånäset som ligger i Robertsfors.

Jag måste alltså undersöka möjligheterna att flytta mig själv, mina djur och hela mitt liv på en helt ny plats. Jag har sökt med ljus och lykta efter både bostad och någonstans att stoppa Tornado, inte det minsta enkelt och extremt påfrestande! 

I nuläget flänger jag mellan Skellefteå/Burträsk och Lycksele ca en dag i veckan för att träffa en chef någonstans, eller kolla på en lägehet eller stallplats. Men eftersom inget är klart med skolan, då de inte vet om de kan få till den teoretiska delen och i så fall när så är det otroligt svårt att tacka ja till någonting, men anra ord inte heller säga upp lägenheten här i Lycksele, moment 22.

Som nödlösning och för att få lite pengar i denna bråda tid så är jag även inskriven på arbetsförmedlingen och ska försöka göra det till en backup med "jobbgaranti för unga" och få till en praktik i Ånäset på så vis.

Så utöver äta mat är det här ganska precis vad jag gör exakt varje dag just nu, och hoppas såklart! Hoppas att jag ska få möjligheten att göra det jag verkligen vill! 

Jag tänker kämpa för det här, det är något som jag vill och då ska jag bara genomföra det! 

Födelsedagar

Det är underliga ting, de här födelsedagarna. Jag fylls av så otroligt många olika känslor. Både den där barnsliga, lite nyfinka och spända känslan över hur dagen ska bli och presenter och dyligt, samtidigt som jag känner en besvikelse för att jag kanske förväntar mig något orimmligt. I den vevan blir jag också sentimental och kommer ihåg tidigare födelsedagar. Jag känner mig även varje födelsedag väldigt ensam. Jag mår allt som oftast alltid på något plan dåligt när jag fyller år. 

Min födelsedag är för mig inte förknippat med något speciellt positivt egentligen, men kanske inte heller något direkt negativt. Bara en känlsa som dycker upp den 17:e augusti varje år. 

Knepigt.

Funderar på saker

Egentligen borde jag verkligen sova! Jag har tagit alla mina mediciner, jag SKA sova! Morrrr!
Jahaja, egentligen vill jag inte säga så mycket med det här, jag behövde bara  gnata lite, jag behöver min sömn och mina rutiner!! Det är inte kul med uppfuckad natt!

Jäkla kropp att inte klara av de minsta förändringar i rutiner! Jag får inte baka tårta före middag, för då blurras rutinerna! Men det känns bra att jag kan ta de små varningstäcknen, utan att det ens ska behöva hinna gå någonstans! 

Jag såg en oerhört gripande kortfilm om ett gäng tjejer som går i matbehandling. Det var oerhört jobbigt att se, och veta att för inte mindre än ett halvår sedan var JAG där.

Även fast jag äter så kommer tankar krypande i mig och det måste jag lära mig att leva med det.


Puss och Kram.

Är det inte anorexia så är det bilder.

Jag lever, som man ska göra när man lever! Jag gör saker, lever, mår bra, äter och går upp i vikt. Nu har jag sedan januari gått upp 15 kg. Jag är så otroligt nöjd och stolt över mig sjläv. Även om jag har fått stöd och hjälp och varit på freja så är det jag som har gjort jobbet och gått upp mina kilon, det känns underbart!

Jag kan känna saker och det är värt precis allt! <3 att="" bra="" det="" fotograferande.="" g="" ha="" har="" i="" inget="" innom="" jag="" l="" lust="" men="" mig="" mitt="" nbsp="" nge="" och="" otroligt="" p="" r="" ra="" roligt="" saker="" sedan="" sist="" st="" talang="" terupptagit="" tycker="" var="" ven="">

Jag mår bra av att göra sådant som jag trivs med och det gör jag, så glad blir jag! 

Jag kan ju inte bara prata om min anorexi, ibland måste man delge något annat.

Pause

Som vanligt så bloggar Emma inte så kontinuerligt som stjärnorna. . Buhu?

Njaaa.. jag har lite annat för mig!  Jag försöker leva, på riktigt.  Det innebär att jag somnar ca 23:00 varje kväll.  Kliver upp 08:00 varje dag. Är pigg, äter mat och gör precis det som faller mig in den dagen. Det kanske inte alltid resulterar i ridning,  jag älskar inte tornado mindre för det, det är bara jag som prövar vingarna.

Jag ägnar mycket tid till google. Skolor, utbildningar. Vad? Vart? Jag har sökt lite allt möjligt,  sen får vi väl se om jag har tur fast jag sökte sent!

Jag vill inte fastna i gamla mönster,  beteenden och hjulspår, jag vill förändas! Till något bra så klart. Eller utvecklas kanske är ett bättre ord.

Jag vill leva i stunden och göra allt som känns rätt just nu!

Och det är en kopp te och Harry Potter,  god natt. 💜

Varmt

Äntligen har sommarvärmen nått lycksele!  Det är toppenväder, hästveckan är slut och jag har sovit tillbaka mig till vanlig rytm.

Igår låg jag ensam på lyckan i bikini,  och det var helt okej.  Eller till och med jätteskönt!  Bara jag och Harry Potter. 

När jag ligger där så slås jag av att min kropp är okej. Och det var en fantastisk känsla! 

Just nu handlar allt jag gör om frihet!  ♡

Ett fel närmare rätt

Jag funderar kring det här med val.  Vad man väljer att säga till folk, vad man väljer att inte säga, vem man väljer att säga det åt.

Personligen så väger vem som säger det och hur otroligt tungt hos mig.

Att linda in saker och skicka budbärare är saker som för mig gör ont.

Är det brist på mod eller engagemang som gör att man gör sådana val?

Det är tröttsamt att bli så påverkad av omgivningen. Jag tänker att man kanske ska fundera över hur stort inflytande man låter andra människor ha på en själv.

Nu har jag snart ätit upp dagens pasta (jag älskar pasta) och ska bege mig mot stallet. Woopedi!