Sista natten

Nu är det sista  natten jag bor hemma, förhoppningsvis för alltid. Man vet ju aldrig vad som händer, men det är då vad jag strävar efter i alla fall. Imorgon besiktas som sagt lägenheten, och är det inget skit med den så lär jag få nyckeln imorgon, vilket innebär flytta de luxe! Wohoooooooo!!! Det kommer bli så  jäkla asbra! :D Jag har packa ner allt som jag har haft i mitt "rum" hos pappa, så imorgon är det bara att ta det och allt som  är i förrådet som jag aldrig packat upp sen jag slutade på Birka och förflytta allt till lägenheten. Det känns skönt att slippa packa det mesta och sen har jag min fantastiska familj till att hjälpa mig med allt. 

Vi ska även åka ut till Ekorrträsk och hälsa på de mysigaste  syskonbarnen på jorden, för deras föräldrar så klart. Det blir mys!

Nu sitter jag och Elin vid varsin dator i köket och fördriver tiden och äter lussebullar, det är ganska trevligt :) Jag känner mig stressad och nervös inför imorgon så  jag kommer inte ha ro att sova, men det här är som sagt förhoppningsvis en engångsföreteelse. Jag vill tro att det finns en mening med att jag faktiskt fick lägenheten, jag kan ju inte bara få den och sen skiter det sig totalt med pengar, är det meningen att jag ska ha den och klara det så kommer jag göra det. Jag är optimist och jag kommer göra allt som står i min makt för att jag ska klara av att ha den, hora.. okej inte det, men äta nudlar, panta burkar, snåla och gå. Det är jag vägrar förutom höra är att sluta ha Tornado, säga upp lägenheten och lämna ifrån mig bilen, resten är okej.

Men jag tänker tänka att det går, se till att det går! Nu ska jag bränna skivor åt pappa och skuta på Hööks hemsida, de har  50 % rea, kul! NOT!

Intensivt

Man skulle kunna säga att den senaste tiden har jag haft häcken full med allt möjligt och ingenting. Först här vi haft julbord varje dag i ungefär en månad.. trött. Men det var helt klart askul!

Sen har det ju så klart varit den obligatoriska julstressen som man alltid hamnar i varje år. Men det kan man ändå hantera ganska fint.

Julen var rätt fin, även om det var stor brist på julkännsla, det var som en vanlig dag fast vi gjorde julaftonsaker. Men det var en bra dag ändå och vi fick till lite gemenskap. Och det blev bra med julklappar åt alla håll. Jag fick saker till lägenheten.

Den ska för övrigt kontrollbesiktas av den gamla hyresgästen på tisdag, då ska jag vara med, så om jag har tur får jag nyckeln då. Så därför kommer jag ägna hela morgondagen åt att packa det jag här i pappas lägenhet och till att handla allt som jag behöver till lägenheten som jag saknar, vilket inte är mycket. Men det kommer ta sin lilla tid i alla fall. Sen ska jag även hinna ut och ge hö plus att jag ska ring lokaltanten och höra om lokalen är ledig till klassträffen, hade varit bra ju.

Jag har dessutom klivit in i någon sorts ond cirkel som verkar vara svår att bryta, för det händer typ varje kväll. I alla fall, jag är trött så jag somnar typ tolv, men vaknar halv fyra och kan omöjligt somna om. Jag är vaken typ tre timmar.. rätt drygt har det varit eftersom jag jobbat. Det har fina syndromet händer så klart även i natt, men jag har snart varit vaken två timmar, så jag hoppas kunna somna snart.

Jag försöker lägga in en bild på tornado sen jag och Marie var ut på en mysig julaftonsritt.

En ledig dag

Idag har jag inte jobbat, så jag har gjort sådana saker som är svårt att hinna annars, typ träffa Anna-Karin, köpa julkort och ha det mysigt med Anna-Karin.

Sen for jag till stallet, jag och Marie red runt myrholma, och man skulle kunna säga att det var pigga hästar! Dom sprang rätt fort på myrholmahygget. Sen blev tornado jobbig-dum icg bockade som han har börjat lägga sig an, men tack vare Maries kunskaper och erfarenhet så har vi nu kommit på varför och problemet började genast att åtgärdas! Han vill ju hem till kraftfodret! Men ser du snutten, det blir ingen mer havre för dig och när du får soja och grund så blir det före ridturen! Du ska fa spendera mycket tid vid tallen, och rid och vänd kommer bli våran nya favorit!

Nu hoppas jag verkligen att detta ska råda bukt med vårat problem så vi kan gå vidare och bli fantastiskt bra på hoppning och dressyr!

Jag och Maria ska ut en sväng och terrorisera snuttarna imorgon bitti, sen ska jag hem på powernap för vi har 210 julbord imorgon kväll, mjum.

Min näsa har fått ett märke! Jag och Marie flyttade plåt idag i stallet och det var en sladdrig bit som slant och jag fick den på näsan, det gjorde inte så ont så jag tänkte inte mer på det, men sen upptäckt jag att det blödde och att jag hade ett fint litet hack mitt på näsan! Men det är format som ett "T" som i tornado, så det blir ett fint ärr sen i alla fall. Men det är ju lite drygt, för jag kommer måsta sminka mig för att inte se ut som en krigsskadad dåre på jobbet. Jag tycker att smink tar av min dyrbara sovatid.. Morr. Och så är det ju lagomt roligt att just när det vidriga varande slemmiga såret som jag har haft på foten i tusen år just har börjat läka ihop riktigt bra, då får jag att nytt sår, ett mitt i ansiktet dessutom!! Störande!

Nu ska jag försöka sova så jag orkar leva imorgon.

God natt.

Tillfällig eufori

Just nu i denna sekund är det eufori, lycka, glädje, spänning, och lite nervös som är känslorna i mig. Idag har jag varit ledig, och då tog jag tillfället i akt att ringa lite samtal och fixa grejer som jag annars har svårt att hinna. 

Bland annat så ringde jag till Ohlssons fastigheter för att kolla läget med när jag får flytta in i min kära lägenhet. Och det blir som väntat tidigare, dels för att ingen rusk människa vill flytta på nyårsafton och dels för att den sista vardagen är dagen före nyårsafton. I alla fall, 30/12 kl 12:00 besiktas lägenheten för den gamla hyresgästen, och när det är klappat och klart får jag nycklarna. Jag ska alltså vara med på besiktnigen, det kändes lite mysko, men okej! 

Så när jag får nycklarna i handen är det klara färdiga gå! För jag är rusk och jag vill bli klar innan nyårsafton, vilket kommer resultera i en stor dos nattligt jobb för att få klart lägenheten och sen fixa den i festläge, hur lämpligt är det inte med nyårsinflyttnigshästfest liksom?! Jag får sova den första januari och jag kommer bli påverkad av att titta på en skorpa! Men det tar jag! FASEN  VAD JAG LÄNGTAR! JAG VILL HA DEN NUU!!!

Jag har varit lite mer effektiv i dag än bara ringt ett samtal! Jag har ringt ett till minsann! Och så har jag varit på stan och grejat med mamma min, fixat lite julklappar, kollat spel, ätit mat, skickat i väg papper, och lite så.

Sen har jag varit i stallet, men jag glömde min pannlampa, så det fick bli lite NH-träning, jag vill gäääärna kunna lite saker på kursen  i januari!( Ojsan, det har jag inte sagt! Jag ska ÄNTLIGEN vara deltagare på en John Moorekurs!  Det känns superroligt! Jag är taggad till tänderna!) Sen hade  vi även lite prasselterapi, så det blev en ganska bra tränignsdag ändå, minus skotern då.. morr!

Efter det har jag haft en ultimat slapparkväll, jag åt middag vid tvn, halvsov en stund, åt lite lussebullar och nu sitter jag här, har ätit mera lussebullar, för det är så himla gott! Och nu ska jag snart försöka inta lite sömn, det är  ju en dag imorgon också kom jag på!

Mannen med stil

Det här kan vara en av de mest underliga tavlorna att ha i en klädaffär, men lite roligt är det.

Perspektiv

Jag tror att man behöver få perspektiv på lidande. Typ; Jag är mätt, så jag slänger maten, eller fy vad äckligt jag vill inte ha! Och då kommer citatet, som jag upplever har blivit mer att skämt än den verklighet det faktiskt är."Tänk på de svältande barnen i Afrika". Man säger det bara, utan att tänka på vilken sanning det ligger bakom. Det finns svältande barn i Afrika och i andra världsdelar och dom svälter, allihopa! Och så klart skulle dom inte tacka nej till korvstroganoff om de inte ätit på en hel dag. Jag däremot tycker att korvstroganoff är otroligt obehagligt (därför tog jag det som exempel) och skulle förmodligen inte äta det ens om jag var riktigt hungrig, för det finns annan mat, eller så han jag äta senare. Men ändå blir jag irriterad på att det är så äcklig mat. Jag tvivlar starkt på att fattiga svältande barn i världen skulle bli arga om volontärer kom med korvstroganoff, jag tror de skulle göra allt för att få mat själva och till sin familj.

Fast vi alla är människor och i grunden har samma värde så är vi så otroligt olika.

Det finns lika många perspektiv på lidande som det finnas människor. Vi tycker inte alla att samma saker är lika jobbiga för oss, men ändå så kan vi känna samma nivå av lidande. Och därför har vi otroligt svårt att sätta oss in i hur mycket en annan person lider för "det var ju inte så farligt", men det kanske det var- för mig.

Vi tycker ofta och gärna synd om oss själva, för det är enkelt, och ganska skönt om det kommer till kritan. Men är det verkligen synd om oss egentligen? Är det mer synd om någon annan, för att den har det värre, eller sitter vi alla i samma sjunkande båt med vårat eget lidande och tycker åt det alltid är värst för oss själva? Är vi i grunden egoister?

Jag behövde bara få ur mig lite, har du en åsikt?

Ps. Jag tycker verkligen inte om korvstroganoff.

Johodå

Nu är det bara en månad kvar! Det kommer inte bli superenkelt det vet jag också, men inte kommer det bli tråkigt för det. Det kommer bli helt underbart.