Ett slut på allt

Så  kom dagen då det hela tog slut... 
Jag har bävat för den här dagen under den senaste veckan, det är helt sjukt att det kan hända. Att det kan ta slut. ordet   "Birkabubbla " får en helt ny innebörd. Att städa ur rummet och packa ihop alla saker för sista gången, för att veta att, nej, jag kommer inte tillbaka och kommer jag tillbaka så kommer det bara  vara ett besök och min fantastiska klass kommer inte vara kvar.


Fy sjutton vad fort det här året har gått! Det känns som att jag inte har hunnit ett dugg! Men när jag tänker efter så inser jag att jag har gjort en massa saker, och lärt mig en massa saker, både skolsaker, saker om andra och framför allt om mig själv, att jag klarar visst av att ta hand om mig själv, jag är bra, jag kan och en massa mer. Jag har under dessa två år haft äran,(det finns inget mer passande ord till sammanhanget) att träffa helt fantastiska människor, lära mig nya saker av dem och dessutom få guldkornen som vänner. Jag har hittat äkta vänner, riktiga sådana som stannar kvar i hjärtat, även om dom bor i andra ändan av Sverige. Jag har hittat vänner som ser mig, Emma som en betydelsefull varelse, det är stort.

Jag har uppfyllt mina två störta mål med att gå på Birka folkhögskola, jag har läst och fått godkänt i Mattematik B och Engelska B, jag är otroligt nöjd och stolt över mig själv. Jag har fått mersmak och perspektiv på vad jag vill göra med mitt liv, för jag har bara ett liv, och jag måste fasen börja ta vara på det!" Jag har träffat helt otroliga lärare, som jag känner att dom verkligen vill hjälpa mig att komma framåt och nå mina mål, dom är intresserade av hur det går för mig, och att jag mår bra, det är också stort.


Jag har utvecklats på så många plan och mina år på Birka kommer jag aldrig ångra, alltid minnas med glädje och alltid sakna. Det är alltså orsaken till dagens misär.


Jag packade ner mitt rum, mina ägodelar, mitt liv i lådor och säckar, och visste, att nästa gång jag packar upp dom kommer det vara i Lycksele. Jag städare ur mitt rum och visste, att nej, jag kommer inte tillbaka hit. Jag åkte ner till skolan och vara på avslutningen med en klump i halsen och visste att snart kommer hej då, snart kommer tårarna, snart är  det slut. Vi gick till matsalen och åt tårta, vi gick ut och folk började droppa av, tårarna kom, vi gick till klassrummet och sa hej då till klassen, floder kom, vi åkte upp till internatet och packade in allt i bilen och då kom orkanfloden av tårar då jag skulle skiljas från kärnan, det är inte okej, jag vill gråta när jag tänker på det och jag saknar alla såå mycket.


Men jag ska som sagt se tillbaka på Birkatiden som en lycklig tid och imorgon åker jag till Taizé, jag går med förväntningar om en fantastisk resa och upplevelse med förhoppningar om att komma närmare mig själv och själva kärnan till allt.  


Någonting säger mig att resfebern är på ingång och det kan bli så att jag dygnar i natt, jag har även en del kvar att göra, så det kan fördriva lite av min tid, eller så kommer det ett till inlägg. Crazy.


All the love to You.