Perspektiv

Jag tror att man behöver få perspektiv på lidande. Typ; Jag är mätt, så jag slänger maten, eller fy vad äckligt jag vill inte ha! Och då kommer citatet, som jag upplever har blivit mer att skämt än den verklighet det faktiskt är."Tänk på de svältande barnen i Afrika". Man säger det bara, utan att tänka på vilken sanning det ligger bakom. Det finns svältande barn i Afrika och i andra världsdelar och dom svälter, allihopa! Och så klart skulle dom inte tacka nej till korvstroganoff om de inte ätit på en hel dag. Jag däremot tycker att korvstroganoff är otroligt obehagligt (därför tog jag det som exempel) och skulle förmodligen inte äta det ens om jag var riktigt hungrig, för det finns annan mat, eller så han jag äta senare. Men ändå blir jag irriterad på att det är så äcklig mat. Jag tvivlar starkt på att fattiga svältande barn i världen skulle bli arga om volontärer kom med korvstroganoff, jag tror de skulle göra allt för att få mat själva och till sin familj.

Fast vi alla är människor och i grunden har samma värde så är vi så otroligt olika.

Det finns lika många perspektiv på lidande som det finnas människor. Vi tycker inte alla att samma saker är lika jobbiga för oss, men ändå så kan vi känna samma nivå av lidande. Och därför har vi otroligt svårt att sätta oss in i hur mycket en annan person lider för "det var ju inte så farligt", men det kanske det var- för mig.

Vi tycker ofta och gärna synd om oss själva, för det är enkelt, och ganska skönt om det kommer till kritan. Men är det verkligen synd om oss egentligen? Är det mer synd om någon annan, för att den har det värre, eller sitter vi alla i samma sjunkande båt med vårat eget lidande och tycker åt det alltid är värst för oss själva? Är vi i grunden egoister?

Jag behövde bara få ur mig lite, har du en åsikt?

Ps. Jag tycker verkligen inte om korvstroganoff.