Att kastas

Den senaste tiden har jag lagt ner väldigt mycket energi på att tänka, fundera och reflektera över mina känslor, det var länge sedan sist.. Fundera på vad jag känner och varför, varför jag reagerar instinktivt med samma beteende istället för att leta åt den rätta känslan. Jag har funderat på hur jag hanterar sorg, om jag gör det alls det vill säga.

Hur ska man kunna utvecklas som människa om inte greppar sina känslor vid hornen och känner dem och lever ut dem? Men varför blir man arg när man är ledsen och skrattar när man vill gråta? Bara en fundering alltså, jag är inte nere och simmar på botten, faktiskt! Varför ljuger man för sig själv och andra, är det så hemskt att visa vad man egentligen känner? Som att man kunde rå för det? Knappast, det om något är på instinkt! 

Just nu kastas jag mellan att känna mig euforiskt superlycklig för att jag lever mitt drömliv! Jag har allt som faktiskt just nu gör mig lycklig, sånt som jag värderar i livet, även om jag permanent saknar.. it. Men, jag har min egen lägenhet, jag har universums bästa foderhäst i ett fantastiskt stall med underbara människor som jag tycker asmycket om, jag trivs med mitt jobb, jag jobbar.. hum.. det heter tydligen så med styrelsen för Tanne Hästförening och det är supergivande! Jag har typ, nästan ungefär en bil.

MEN, jag har knappt ett korvöre på kontot, jag snålar med att ha lampor tända för att spara pengar, dricker en veckas utgågnen mjölk för den smakar inte dåligt och får en knut i magen när jag tänker på hyran. Jag kan hantera pengar och får det att gå runt varje månad, för jag är wonderwoman, men det är stressande och oroande och jag tror att jag egentligen känner mig rädd, fast rädslan får aldrig ta över, för majoriteten av tiden är jag lycklig som en gris och älskar livet, men jag längtar ändå  inte till slutet av varje månad, dock skulle jag inte för mitt liv ge upp varken häst eller lägenhet för att ha en  högre summa än 40 kr på kontot i tre veckor när räkningarna är betalda, jag är lycklig, och jag vägrar byta, men man kanske skulle ha extraknäckt som hora eller trott på Triss, tyvärr så är jag inte intresserad av något av alternativen. 

Jag gnäller dock inte heller, jag konstaterar mest bara att man kan känna så många saker, och ena sidan tycka att livet är alldeles lysande bara för att å andra sidan inse att det är  en del att kämpa för om man ska få det man vill ha!

Så länge jag somnar varje kväll med känslan av att mitt liv är bra trots att jag lever på buljong och dammråttor.. (okej, det gör jag inte, men ändå) så kommer jag inte ändra något, för jag tycker om det! 

Det känns bra!