Tänk att jag faktiskt härdade ut, att jag lyckades. Det tog mig dock lite mer än 23 dagar med tanke på att jag började 8:e november och idag är det 6:e mars. Men i alla fall. I did it!
Ett sista ögonblick, det sista man upplever. Jag hoppas att det sista jag kommer uppleva, mitt sista ögonblick kommer innehålla glädje. Om det nu är så att man "ser livet passera i revy" så hoppas jag att jag känner glädje och lycka, att jag ändå hade ett bra liv. Jag hoppas såklart att jag inte är ensam och att det inte är smärtsamt, och om det är det så hoppas jag att det går fort.
Inte för att man kan skapa sitt sista ögonblicks drömmsenario, men man kan ju önska sig det minst smärtsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och gör mig glad :)