Igår och idag var jag på clinic för John Moore, det var endast tre månader sedan sist. Men jag har haft en lång period då hästandet har gått trögt, jag har tränat lite plus varit utomlands i två veckor.
Så på utvecklingsfronten hade jag inga direkta förväntningar eller så. Jag har inte övat på turns då det inte kändes som att vi var där.
John är så klok och under teorin så inser jag att jag måste få mer energi i backning och sidepass framförallt, både från ryggen och på marken. Tornado blev väldigt mjuk och fin, tuggade och jag kunde bli mycket mindre och känsligare i hjälperna.
Jag har ägnat i stort sett hela dagen åt att få tornado att förstå turns, bli mjuk och inte hänga i tygeln. Tillslut kunde jag i princip peka honom in i en turn.
Sen satt John upp på tornado och jag tor att jag lyckades göra honom förvånad över hur mjuk han faktiskt är och det jag har lärt han kan han verkligen. Vi fick beröm och det gjorde mig väldigt glad!
Jag har lämnar alltid varje Johnclinic med någon ny uppenbarelse och massor med kunskaper och mera saker som jag vill utveckla och prova. Nu känns det dessutom som att jag har fått ett kvitto på att träningen går åt rätt håll, tornado blir bättre och bättre, och det är inte jordens undergång för att han stått i tre veckor.
Jag älskar min häst och jag känner mig mer inspirerad än någonsin att träna och bli bättre. Jag blir även väldigt tacksam och glad för det jag har: En underbar häst, världen bästa stallplats , jag älskar lösdrift, min häst mår bra och det passar min livsstil. ♥
Jag måste verkligen bli bättre på att komma ihåg sånt när det blir -30 och allt fryser..
Med detta i åtanke och att jag känner mig rätt lugn, så kan jag inte sova. Damnit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och gör mig glad :)