Jag trodde inte att pulsen kunde stiga högre än vad den gjorde i tisdags innan Freja ringde, men nu när jag sitter här, kvällen innan planering så känner jag mig laddad och samtidigt helt färdig.
Vi ska planera hur behandlingen ska läggas upp, så det är liksom inget att vara nervös över som det var med bedömningen och när jag fick veta att jag kom in. Men det känns på något vis som tungt ändå.
Jag var förbi på jobbet idag, bästa jobbet. Jag saknar allt och alla redan fast det inte ens gått en vecka av sjukskrivningen, som kommer vara minst 14 veckor. Jisses.
Den här veckan sover jag hemma två nätter och det känns bra, men jobbigt. När jag är själv vill jag vara med folk och när jag är med folk vill jag vara själv. Mycket handlar om balansgång, men jag tar en timme i taget.
Hejs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och gör mig glad :)