BB

Den här helgen har jag tänkt otroligt mycket kring bekräftelsebehov. Att bli bekräftad är något som alla människor behöver, men i vilka mängder, av vem och på vilket vis? Vad är priset vi får betala i jakten på bekräftelse?

Jag har så länge jag kan minnas jagat bekräftelse, jag har haft ett oändligt behov av att bli sedd, inte bara som en person, utan som något mer, något bra och någon duktig. Hela mitt mänskliga värde har vilat i bekräftelsen. Jag har varit helt beroende av att andra  ska se att jag är någon för att själv kunna känna att jag är någon. Det är slut med det nu. 

Jag kan inte vara någon bara  genom andras ögon, jag måste vara någon genom mina ögon. Och jag tror att den riktiga, bra bekäftelsen kommer från en själv. Då jag kan bekräfta mig själv, känna själv att jag är en person med ett mänskligt värde utan behov av att prestera för att va någon, utan att det räcker med att jag är jag. Då kan jag må bra på allvar.

Skulle kunna vara  så att jag är viktigast i mitt liv.