Tänki

Just nu är jag inne i en period då jag funderar väldigt mycket.  När jag funderar, vänder och vrider på saker växlar mina känslor häftigt i samma takt. Jag går från superglad till hysterisk, vidare till jättearg och sedan blir jag ledsen. Men det måste kanske vara så ibland?  Även fast jag blir frustrerad över att jag inte kan göra det jag vill mest just nu och börja skolan igen så kan jag ta vara på den här tiden i burträsk.  Det innehåller olika saker jobba som personlig assistent, jobba med andra saker för att dryga ut kassan och ha råd med hyran, träna Torando och träna mig själv.

Det kan på olika vis vara ett ganska ensamt liv då mina vänner inte bor här. Men ändå så känner jag att jag vill spendera mitt vänta på att kunna söka skola-år här, i burträsk, i skogen. 

Det ger mig möjlighet att fundera och reflektera, vilket jag känner är absolut viktigt just nu. Att kunna känna när jag är på väg upp i varv och då kunna ta ner mig själv på jorden, allt behöver inte utlösa ångest, jag är inte ångest , det är en reaktion på allt jag känner som inte hittar en vettig väg ut.

Jag tror faktiskt att jag ska vara här just nu, och hitta mer av mig själv , för det kommer jag att behöva under resten av mitt liv. Att tillåta mig själv att hitta lite styrka, och inte bara fly från mig själv in i något,  eller någon.  Och mitt liv är ju faktiskt så bra! Jag har en lägenhet,  djur, jobb, familj och vänner.  Jag sitter inte på en båt på väg över Medelhavet med högre odds att dö än komma levande över, jag flyr inte från krig. Jag tror inte att man kan mäta lidande eller ångest, för vem och varför är person nog att säga att det den varit med om är ett större lidande eller ångest än någon annans? 

Däremot så vet jag att jag aldrig kommer hålla med om att stänga gränser, neka folk som flyr för sitt liv, det skulle vara som att jag inte fick hjälp på akuten för att jag brutit benet om jag ramlat av Torando och personalen vägrar hjälpa mig för att det var en händelse med en häst? FOLK FLYR FÖR SINA LIV! Vi har pengar och prylar i överflöd,  skänk en jävla filt iallafall fall! Gör något!

Tänk dig att havet är en tryggare plats än landet du befinner dig i? 

Alla människor har rätt att leva tryggt,  utan ångest, och det är våran förbannade skyldighet som medmänniskor på den här planeten att ge alla den möjligheten,  oavsett etnicitet, tro,sexuell läggning eller något annat. Sluta vara idioter och börja använda hjärtat. Jag har inte råd att ge varje gång det sitter en tiggare ute, men jag ger när jag kan, och har jag inte pengar så kan jag kosta på mig att ge den medmänniskan ett av mina många leenden och säga hej, och hoppas att hen känner att alla människor i detta avlånga land inte har enbart bajs i huvudet.

Det var dagens frustration utvälld i bokstäver, nu måste jag powernapa innan jag ska jobba natt.