I kväll kom dem, först som en gnagande känsla och sedan med större kraft. Det gör den inte alltid, den beter sig olika till och från, men mest hela tiden så börjar det så här. Och då har jag ett val, ge efter och fall in i ångest ta reda på vad det är som känns och rid ut stormen. Det är dock inte alltid den rätta lösningen. Ibland får jag bara blunda, andas, inse att den finns och fortsätta med vad jag höll på med. Viss ångest är faktiskt bara onödig och kan förklaras med enkla medel i form av för lite fysisk stimulans. Det blir lätt så uneer en jobbhelg när man innom loppet av 48 timmar jobbar 26 av dem. Kroppen får inte arbeta på det sätt den behöver, vilket leder till brist på endorfiner, vilket leder till ångest. Men jag slutar om 11 timmar och då ska jag få åka och rasta hundar vilket kommer göra mig så gott. Att få gå. Vila ett trött huvud och tankar i en hundrumpa som är ute och går. Jag älskar det. Det är verkligen bättre än det mesta.
Det har hänt andra saker idag som både kan utlösa ångest, men också spänning och glädje. Känslor jag upplevt många gånger tidigare, men aldrig i det här sammanhanget. Men jag har lovat mig själv att vara modig och ge det en chans. Allt som kan gynna mig ska jag genomföra, livet är nu.
Ångest också, och andra känslor som pågår i kroppen och de kommer om och om igen, och jag är fortfarande glad att jag är en känslomänniska och får känna allt jag känner så innerligt och djupt. Det kan verka som en svaghet, men det är utan tvekan en styrka.
Tack för styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och gör mig glad :)