Livet

Ibland kan jag bli så OERHÖRT trött på folk! Som nu när jag bytte jobb så frågar alla nya kollegor , eller i andra sammanhang för den delen  om jag bor själv,  har barn eller sambo och jag svarar glatt att nej,  jag har två katter och en häst. Då kommer det.. tystnaden och huvudet på sned, och jag vet vad de tänker , hör vad de säger ; att det kommer. MEN HAR DU TÄNKT PÅ ATT MAN KAN VARA SJÄLV AV VAL?! 

Det verkar vara en omöjlig tanke för många. Som när jag säger att jag med största sannolikhet inte vill ha barn. Dom är urgulliga och sånt,  men det är nog inte för mig.

Jag har ett enormt behov av att vara ensam, och det har ökats på av att jag under en lång period tvingades att bo med en människa mot min vilja. Och jag har efter närmre ett och ett halvt år I Burträsk lärt mig hur OERHÖRT mycket jag värdesätter min egentid.  Vill jag vara upp i folk så har jag vänner här, i stan, lycksele och umeå. Alla är inom räckhåll. Men jag vill inte alltid. I perioder träffar jag folk hela tiden och i perioder igen. Jag bara funkar så, och taken på att leva med någon är inget som överhuvudtaget tilltalar mig i nuläget. 

Det kan säkert förändras om något år, men just nu är jag otroligt nöjd med min rådande livssituation, och det driver mig till vansinne att folk reagerar så på det. Jag har inga problem med mitt livsval och jag stirrar inte konstigt på andra för att de har två barn och bor i ett rött hus med vita knutar och en flaggstång på gården, fast jag tycker att ni är hur konstiga som helst..

Jag tror att det som retar mig mest i frågan är att man missunnar någon sin rätt till det fria valet, eller att man tycker att det är konstigt att någon väljer bort något som "alla vill ha". Även om jag tycker att någon gör ett i mina ögon märkligt vän så kanske det inte är mitt beslut och så länge den berörda personen är lycklig så borde det inte finnas någon anledning att ifrågasätta och man kan hålla sin dömande reaktion för sig själv.

Man lär barnen "rätt och fel" och sedan gör man tvärt om,  få se här varför ska jag ha barn nu igen?!...

Jag ÄR lycklig med min djurfamilj, i Burträsk,  med mig själv.

Var glad för min skull, tack.