På en massa saker, men i kväll speciellt på brist på pengar, eller snarare den totala frånvaron! Nog var det rätt beslut med sjukskrivning och hela faderullan, men det är ett annat inlägg ett annat tillfälle, just nu gäller det de faktum att effekten av att man försöker förändra och förbättra sitt liv på olika vis leder till att man får leva på akassa och försäkringskassan.
Ja, jag är medveten om att det här är ett förbaksta jäkla lyxproblem! Men inte desto mindre så är det ett problem, eftersom man måste gå genom eld och vatten får att få en endaste krona från någon av omvanämnda instanser. Vilket gör att från januari, till nu och fortfarande så lever jag på mina föräldrar. Det låter ju himla soft, men det är det verkligen inte! Det är med universums sämsta samvete som jag ber mina föräldrar om pengar för att ha råd att köpa mat. Det är inte något extravagant liv, det handlar enbart om att överleva. Det enda som varit viktigt för mig under det gångna året har varit att ha kvar katterna och Torando.
Tack och lov så förstår mina föräldrar vikten av att jag behöver mina djur för att fungera. Allt annat har jag liksom fått lov att prioritera bort. Nu när jag flyttat så har väl inte situationen förändrats märkbart, annat än att jag får planera lite mer då det är en bit till affären och sånt, så det blir veckohandling. Vilket är billigare, men sviiiider när man väl gör det, och tanka är i det närmaste mord. Men jag kör mest bara till Tornado och de gånger jag är in till Burträsk och handlar. Jag funderar om de blir billigare att åka två mil till Anderstorp och handla på coop forum eller en mil och gå på coop nära? Eller blir det jämnt ut? Någon som vet?
Man blir inte lycklig av pengar, men det blir förbaskat jäkla mycket enklare att leva. Nu hoppas jag bara att CSN kan börja kicka igång snart så jag kan få klara mig själv! Och kanske till och med klippa håret?!
 |
| 25 olika färgnyanser, ingen sidecut och långt som bara fasen! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och gör mig glad :)