Känslostorm

Lika bra att tömma systemet när det liks är en sån dag. 

Det finns personer, eller framför allt en som under en lång tid påverkat mig oerhört negativt, och som trots att jag totalt valt bort all form av kontakt med allt som rellaterar till personen och personerna kring detta fortfarande kommer åt mig på sätt som jag aldrig hade kunnat ana. Det blir värre nu i perioder då det kan bli otroligt påtagligt hur påverkad, uppfuckad, ledsen, kränkt och nedverderad jag har blivit. Jag har aldrig någonsin i mitt liv varit med om något likande, och jag har inget att jämföra det med.  

Men det är svårt. Under en mycket lång tid såg jag inte hur sjukt det var, och vilken oerhörd makt denna människa hade över mig. 

Delar av min omgivning kanske såg det i perioder, men de som också var insyltade i den sjuka bubblan och jag själv såg de verkligen inte.

När livet ställdes på sin yttersta spets trodde jag att det här, det är räddningen. Nu. När jag fått en mycket lång tid på mig att tänka, vända det här med folk som kan se objektivt, tror på mig, och som jag vet med säkerhet vill mig väl och dessutom en mycket välbehövlig fysisk och psykisk distans till det som jag själv vill kalla den värsta misshandel jag utsatts för börjar jag kunna reda ut vad det verkligen är jag känner.

Det här är början av något som måste ut. Ur mig, nu. Det måste bakas igenom för att jag ska kunna lämna det och gå vidare. Det här vill jag inte bära runt på hela mitt liv, det har sänkt mig nog mycket och nog länge.